Blev inget bloggande igår. Jag kunde inte ha brytt meii mindre just då, låg i soffan hela dan och bara glodde.

Men nog om det. Min vän har hittat en inre kraft till att säga ifrån hemma. Jag hoppas på att allt går bra men jag tänker ändå förbereda här hemma för att min vän ska kunna bo här.

Våran lilla sötis hund har varit väldigt aktiv på senaste tiden så jag får väll ta och bygga någon form av hinderbana här hemma så hon får lite mer träning. Vi har inte råd med agility så den dörren är stängd för tillfället. Men för tillfället får det duga med längre promenader till nya platser. Det är så kul att se henne spåra när vi är ute och går. Hon går från sida till sida med nosen i marken och följer spåret troget till dess slut. Ibland tvingar jag henne att avbryta spåret om vi ska någon annan stanns men för det mesta låter jag henne följa spåret. Det är bra för hennes nosutveckling och för hennes framtid, vart den än tar henne.

Det har känts konstigt i kroppen de senaste dagarna. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, om jag ska ringa doktorn, fertilitetsläkaren, psykologen eller bara vänta ett tag och bara hoppas på att det blir bättre. Som det är just nu så går jag nog på det senare.

Okej jag orkar inte bry meii mer för idag...

fetaost over and out!