Idag känner jag meii som en spinnande katt =^.^=

Efter att ha duchat så smorde jag in meii och bara låg i soffan och njöt av att vara så avslappnad. Nöjet medan jag låg i soffan belv att se på hunden som blev super intresserad av cops. Vilket inte är så konstigt då det var en hundpatrull och hunden på tven skällde, men hon var duktig och skällde inte tillbaka utan bara satt och tittade! :D

Sen blev det en high speed chase här hemma då kattan jagade hunden lite ;D

så vardags lyxen lever! nu blir det pizza!

fetaost over and out

Det blev ju en dag det här med. Lite up och ned dock då jag har påbörjat hormonbehandlingen, men det är bara till att häda ut och låssas som att livet leker. Har åter igen försökt att prata hit min vän för att min vän ska kunna undfly de psykiska övergrepp min vän får där hemma. Det är fortfarande osäkert dock då min vän inte vill lämna sina hästar. Jag lade alla kort på bordet och berättade hur jag känner och vad jag tycker om det hela och jag hoppas att jag nådde fram.

  Ling Ling hoppas på det hon med!

Och jag höll på att skita på mig idag då jag gick för att hämta ut mina medeciner. Det stog en dam utanför porten med sin hund och det verkade som att hon hoppats på att hon skulle stöta på mig. Tidigare när jag var ute med min lilla pussgurka så reagerade hon på damens hund och ville hälsa, men eftersom jag precis hadde halkat och slagit i ryggen så ville jag hem och lägga mig ner så vi gick vidare. Hur som helst så hälsade hon på mig och började prata om hundarna och hur de skulle träffas osv.

Det smyger ju runt hundtjuvar i hela Sverige, kanske var hon en av dem? Antagligen inte men det skadar inte att ta några försiktighets åtgärder. Jag blev nog mest bara chockad över att hennes hund spårat upp oss och att hon lät hunden göra detta.

Så vad ska jag blogga om nu? .............Jag hade röda trosor på mig idag och, näää bara skojar ;D

fetaost over and out!

Då är det dax igen...

Jag trodde att jag var gravid eftersom jag uppvisade symptom på det, även sköterskan trodde det, men det blev bara negativa graviditetstest och en stor besvikelse. Som tur är så har jag min make som plockar ihop spilrorna och tejpar ihop dem när mitt sinne slås sönder. Så nu ska jag påbörja en ny hormon kur som ska sätta igång mina ägg. För det är konstaterat att jag är en egoistisk höna som vägrar att släppa sina ägg utan bara ruvar på dem. Ser inte fram emot att få både min kropp och sinne förendrat till en tonårings men om det gör så att jag kan ge min man ett barn av hanns skapelse så gör jag det mer än gärna.

Jag har även börjat praktisera på ett hunddagis och herre mitt universum vad jag trivs där! Personalen jag arbetar med är underbar och hundarna är riktig små hjärtan hela bunten! Det gör mig riktigt glad att vara där och jag längtar till varje tisdag och torsdag då jag ska dit, även om det bara är tre timmar. Måste ju hem till min egna lilla bebis vovvsing :D

Så det är riktiga skit saker som knäcker mig just nu men jag har så mycket annat som lyfter upp mig igen, så här doppas det inga tår i offerkrukan! För vem kan göra det när man möts av gulliga små katter som stirrar på hunden när hon leker för sig själv när man kommer hem xD

Jag har även sickat in ett av mina bok manus så jag får väll vänta och se om det blir publicerat eller inte, min pessimsitiska sida gissar på inte ;P

fetaost over and out!

Det blev inget blogginlägg igår :P

Jag var lite för upptagen med min man då, om du förstår vad jag menar ;D

Har börjat lära lill vofsan att göra "gevakt" och de går frammåt. Om inte annat så får hon lite hjärgympa och ja en rolig stund xD

Men nu blir de Monty Python!

fetaost out!

Jag vet inte vart jag ska börja.

Min mens är borta med viden som vanligt, negativt graviditets test och doktorn vill att jag mailar så fort mensen dyker upp igen.
 Fick en katt-hylla i huvudet idag av hunden medan minstingen av katterna låg och chilla på den. Hon brydde sig inte ett dugg utan låg lungt kvar tills allt var fixat igen. Hunden gav meii sin mest oskyldiga min efter jag skällt ut henne. Och till råga på allt så har jag pratat med fyra snygga killar idag. Min mans jobbar kamrat kom förbi på morgonen för att hälsa på vovvsingen innan de stack till jobbet. Han är inte så snygg men av någon anledning så är jag smått sexuellt attraherad av han. Det är tur att man får drömma ;D

Sen har jag pratat lite under dagen med en kille från stockholm, han är äldre än meii och de flesta tjejer skulle nog inte gå igång på han men f*n vad ja tycker att han är sexig pga hanns tatueringar och piercingar. Försöker få min man att skaffa en tatuering men han är inte så intresserad av det, synd för meii :/
 Sen har jag skämtat lite med min bardomsväns bror. Jag är inte intresserad av han sexuellt men han är fortfarande snygg för de (jag är gift inte blind ;D ). Den sista och snyggaste av dem alla, vad jag tycker i alla fall, är min man. Jag kan inte hjälpa det men varje gång han går så dras mina ögon till hans rumpa, och varje gång han kommer in så vill jag bara hålla i han och pussa på honom. Men men nu tänker jag ta det lungt framför tven.

fetaost out!

Jag har känt på mig ett tag att det var påväg, men det är ju inte precis som att jag kan göra nått åt att jag är som jag är.

Igår kväll så sa gubben ifrån. Han skrek inte eller någonting sådant utan bara i lugn ton berätta att han nog håller på att bli utbränd och att han vill att jag ska bli som förut när jag städade, lagade mat och tog hand om djuren. Jag kan ju inte göra något åt det! Jag gör så mycket jag orkar vare sig jag vill eller inte. När jag mår bra så städar jag och gör allt här hemma. När jag mår dåligt så ligger jag på soffan och orkar inte göra någonting. Gör jag saker när jag inte orkar så slutar det bara med att jag gör illa meii själv för att jag inte orkar stå emot mina egna tankar. Men jag förstår honom också, för det är rätt så sweet att bara komma hem från jobbet så är allt gjort. Det känns bara lite piss att jag förväntas göra samma saker när jag mår dåligt som jag gör när jag mår bra, oavsätt om jag studerar, jobbar eller någonting annat. Det värsta är att jag vet att jag inte kan leva upp till de förväntningarna. Jag vill men jag kan inte. Ingen kan det, för det finns ingen supermänniska. Oavsätt så sade jag bara "ok" och gick iväg, för jag orkade inte försöka få honom att förstå. Det känns så meningslöst att försöka få honom att förstå när han aldrig kommer att förstå helt ut eller vill förstå. Jag har funderat på att tvinga honom att "gå i mina skor" så att säga för en dag, det skulle göra honom galen, men han kommer bara att tröttna efter tio minuter och bli sur på meii.

Hoppas att han njuter av middagen...

fetaost out!

Yay och nay för idag.

Var och test praktiserade på ett hunddagis idag. Helt underbar personal och hundar där. Hundarna är bara gosiga och mysiga för att inte tala om hur mycket kärlek de ger. Jag älskar att se hur glada de blir när vi går ut på promenad me dem och umgås med dem.

Det gjorde mig hur glad som helst när ägaren bad meii komma tibax på tisdag och fortsätta praktisera.

Mer nay att jag blev påmind om min barnlöshet och hur svårt det är för meii att få barn. Jag tror inte att jag kan beskriva känslorna jag känner just nu. Det är någon form av limbo mellan arg, leddsen, deprimerad, besviken och många fler känslor.

Jag vet varken ut eller in längre. Har i alla fall mailat min fertilitetsläkare så vi får väll se vad han säger om kroppens senaste utveckling.

fetaost over and out!

Blev inget bloggande igår. Jag kunde inte ha brytt meii mindre just då, låg i soffan hela dan och bara glodde.

Men nog om det. Min vän har hittat en inre kraft till att säga ifrån hemma. Jag hoppas på att allt går bra men jag tänker ändå förbereda här hemma för att min vän ska kunna bo här.

Våran lilla sötis hund har varit väldigt aktiv på senaste tiden så jag får väll ta och bygga någon form av hinderbana här hemma så hon får lite mer träning. Vi har inte råd med agility så den dörren är stängd för tillfället. Men för tillfället får det duga med längre promenader till nya platser. Det är så kul att se henne spåra när vi är ute och går. Hon går från sida till sida med nosen i marken och följer spåret troget till dess slut. Ibland tvingar jag henne att avbryta spåret om vi ska någon annan stanns men för det mesta låter jag henne följa spåret. Det är bra för hennes nosutveckling och för hennes framtid, vart den än tar henne.

Det har känts konstigt i kroppen de senaste dagarna. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, om jag ska ringa doktorn, fertilitetsläkaren, psykologen eller bara vänta ett tag och bara hoppas på att det blir bättre. Som det är just nu så går jag nog på det senare.

Okej jag orkar inte bry meii mer för idag...

fetaost over and out!